INTERPELLATION TILL STATSRÅD

                    2011-11-29

Till justitieminister Beatrice Ask (M)

Interpellation angående förstärkt konsumentskydd vid tvist mellan trafikskadad och försäkringsbolag.

Bakgrund

Medborgarna i Sverige är allt mer beroende av ersättningar från Försäkringskassan och försäkringsbolag när de drabbas av ohälsa. Vad avser Försäkringskassan så togs möjligheten att få betald ombudshjälp bort i slutet av 1990- talet. Den drabbade som ansöker om ersättning får numera möta en hel processavdelning av jurister och blir ofta medellös. Detta i sig är ett stort rättssäkerhetsproblem men omfattas inte av förslaget nedan.

Medborgarna och försäkringsbolagen, access to justice

Denna interpellation handlar om den vanliga människan, en konsument, som fått sitt liv slaget i spillror genom att drabbas av en olycka, exv en trafikolycka.  Det är allvarligt att trafikskadade personer riskerar att inte få en krona i ersättning trots rätt därtill enligt lag och gällande försäkring och att de har blivit o princip maktlösa enligt svenska lagstiftning.  Dvs. inte access to justice enligt svensk rätt och i direkt konflikt med Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

En trafikskadad person som ville få sin rätt till ersättning för merkostnader enligt 5 kap 1 § Skadeståndslagen prövad av rättssystemet drabbades slutade med följande fakta från en riktig prövning.

-   Egna ombudskostnader 642 668 kr

-   Försäkringsbolagets kostnader 461 442 kr

-   Totalt 1 104 110 kr.

-    Förlorande part betalar vinnande parts kostnader.

-    Rättsskydd utgår genom trafikförsäkringen. Den är maximerad i detta avtal

      till 120 900 kr

-    Den ekonomiska risken för att använda svensk domstol blir således             

      (1 104 110,- - 120 900,-) 983 210 kr.

1 Enligt 18 kap 1 § rättegångsbalken skall förlorande part i en domstolstvist betala vinnande parts rättegångskostnader. Processen handlar då om en ekonomiskt utsatt och svårt skadad konsument mot ett försäkringsbolag med stora resurser.

2.Uppskattningsvis ca 80 % av svenska befolkningen har tillgång till rättsskyddsförsäkring via sin hemförsäkring. Det innebär då att ca 150 000 kr kan disponeras för processkostnader. De övriga ca 20 % har inget skydd alls.

3. Statlig rättshjälp är i princip borttagen sedan slutet av 1990-talet, med vissa begränsade undantag.

4. I en försäkringsmedicinsk process anlitas regelmässigt minst tre erfarna läkare med specialkompetens för bedömningar och vittnesmål på vardera sidan. Vanligtvis består målen av en stor mängd medicinska handlingar. Därtill kommer många gånger ytterligare omfattande vittnesbevisning.

5. De totala processkostnaderna som avslutas med 3-5 dagars domstolsförhandling, vilket är normalt i denna typ av mål, uppgår till 500 000 kr-1 500 000 kr beroende på omfattningen av målet, men också beroende på hur pass skyndsamt domstolen handlägger målet.

6. Den som inte fått ut någon ersättning och redan förlorat sitt arbete pga. besvären efter skadan har som enda tillgång sitt boende t.ex. Den skadade och ev. familj riskerar därmed att få gå från hus och hem om den skadade begär att svensk domstol skall pröva rätten till försäkringsersättning, dvs. om den skadade utnyttjar sin lagliga och mänskliga rättighet att få en tvist avgjord av svenskt rättsväsende. De flesta, enligt vissa advokater uppskattningsvis ca 90 % av konsumenterna, väljer då att inte få sin rätt prövad eftersom den skadade och ev familj och dess existens hotas i grundvalarna av gällande rättegångskostnadsregler. Konsumenten får helt enkelt lägga sig. Detta sker sannolikt dagligen i Sverige. Whiplashorganisationer i Sverige kan vittna om detta.

7. Försäkringsbranschen har i dessa frågor getts ett starkt ekonomiskt incitament att inte underlätta en frivillig och snabb skadereglering eftersom de vet att deras kunder/konsumenterna ändå inte kan tillvarata sin rätt med gällande regelverk. Finansinspektionen har vid flera tillfällen påtalat för försäkringsbranschen att de har orimligt långa handläggningstider. Detta skulle aldrig kunna uppstå om konsumenter som inte får ut sin livsviktiga försäkringsersättning hade en reell möjlighet att få ut sin ersättning genom att vända sig till svensk domstol. Så som regelsystemet är uppbyggt har Försäkringsbranschen helt enkelt inte längre något tillräckligt starkt incitament att uppfylla sin del av försäkringsavtalet. Sammanfattningsvis är detta ett mycket allvarligt problem för Sveriges konsumenter och Sverige erbjuder inte dessa människor/konsumenter reell access to justice. Sverige bryter sannolikt mot internationell rätt på området.

Förslag till lösning

1. Ändra 18 kap 1 § rättegångsbalken så att den lyder ungefär enligt följande.  I den mån tvist rör konsument å ena sidan och ett försäkringsbolag å andra sidan grundat på ett försäkringsavtal är det belopp som en konsument kan förpliktas utge till försäkringsbolag maximerat till ett halvt basbelopp per domstolsinstans.

2. Ändra Lag (1993:1303) om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring så att ett minsta belopp om 500 000 kr skall gälla i alla rättsskyddsförsäkringar på svenska konsumentmarknaden.

Konsekvenser

Förslaget skulle i praktiken innebära att försäkringsbranschen tvingas handlägga skadeståndsanspråk både seriöst, snabbt och med måtta eftersom alternativet helt enkelt är att Sveriges konsumenter till skillnad från idag kan begära domstolsprövning om inte bolagen sköter sig. Nuvarande system är synnerligen orättvist  för Svenska konsumenter och ovärdigt ett rättssamhälle. Det är också på sikt förödande för hela försäkringsbranschens trovärdighet och funktion. Några offentliga kostnader för detta förslag uppkommer inte utan dessa fördelas på försäkringskollektivet.

Min frågor till statsrådet är:

Avser statsrådet ta intiativ till att ändra i 18 kap 1§ rättegångesbalken samt ändra Lag (1193:1303) i enlighet med förslagen till lösning i interpellationen.

Om svaret är ja, när kommer detta att ske

Om svaret är nej, varför inte.

………………………………………

Pyry Niemi (S)