Sedan 2008 har verksamheten följts upp med inte bara effekt på smärta utan dessutom effekt på hälsan. Det visar sig att patienterna som remitteras till oss har en genomsnittlig hälsa på 0.4 jämfört med 0.85 för befolkningen som helhet (1.0 är bästa tänkbara hälsa). För de patienter som det går att lokalisera varifrån smärtan kommer får man efter en behandling en hälsoförbättring så att gruppen som helhet närmar sig befolkningen i övrigt. För att ytterligare försäkra oss om att verksamheten håller mycket god kvalitet har vi även genomfört en kvalitetscertifiering med extern revision vilken blev klar under 2011.
Nuvarande avtal gick ut december 2010, men blev tillfälligt förlängt under 2011 för att en ny upphandling skulle ske. Nu har landstingsstyrelsen beslutat vad man ska upphandla.
Det är flera saker som är mycket tydliga i upphandlingsunderlaget:
– Man ser inte på verksamheten som en systematisk kvalitetsinriktad verksamhet. Istället för att sätta testmetoderna i sitt sammanhang har man plockat och strukit i listan på åtgärder helt utan förståelse för vad det innebär.
– Man har plockat bort viktiga diagnostiska blockader som behövs för att utreda patienter med nack- och bröstryggsbesvär. Därigenom omöjliggör man all utredning av whiplashpatienter och man utesluter framförallt kvinnor med långvarig smärta från utredning och behandling.
– Man anser att det är likgiltigt med vilken kvalitet en utredning genomförs och vill enbart ha så många tester som möjligt. Detta märks på att priset per blockad värderas långt högre än kvaliteten i tänkt verksamhet.
– Allt tal om att jobba för 'världens bästa hälsa' är enbart tomt prat! Man lägger ingen som helst vikt vid hälsoaspekter och man bryr sig inte om alla de patienter i Västerbotten som lider av långvarig värk.
– Återigen är detta ett exempel på hur man i vården drar ner på vård riktad mot kvinnor och svaga grupper.
Vi har allt sedan föregående avtals tecknande 2004 återrapporterat till landstingsstyrelsen i det närmaste årligen för att de ska ha haft möjlighet att följa hur verksamheten bedrivs. De har aldrig gett någon respons på detta. För att ledamöterna i landstingsstyrelsen inte anser att smärtpatienter är värda att få hjälp?? Sedan 2008 har vi skickat rapporter med uppgifter kringhälsoeffekterna. Inte heller detta har man gett någon respons på. Vi har upprepade gånger erbjudit oss komma och svara på frågor kring detta, men aldrig har man varit intresserad av att få veta något.
Närmare var 3:e besök på vårdcentraler sker för att människor har smärtproblem de önskar hjälp med. För ett antal av dessa kan en interventionell utredning av den typ Smärtkliniken i Umeå bedriver innebära att smärtan kan behandlas, lindras och ibland botas. Landstingsstyrelsen anser tydligen inte att de ska få den chansen. Att ens ta 10 minuter av sin dyrbara tid för att låta sig informeras kring hur en interventionell utredning går till är tydligen för mycket begärt. För de patienter som förnekas utredning och behandling är alternativet att leva resten av livet med sin smärta, med den medicinering och dåliga funktionsförmåga det innebär.
Extra märkligt är att det är just den verksamhet som Landstingsstyrelsen inte vill upphandla som andra landsting värderar högst. Det är till stor del besvär från nacke, bröstrygg och underliv som man vill ha hjälp med när man remitterar patienter från Lunds universitetssjukhus, från Huddinge sjukhus, Sundsvall, Örebro, Östersund med flera. Där har man insett behovet av interventionell utredning av hög kvalitet medan Landstingsstyrelsen här inte ens tar reda på hur en utredning går till och därför inte förstår vad som händer när man enbart väljer vissa blockader för upphandling.
För oss på smärtkliniken i Umeå återstår nu att fundera på om det överhuvud taget är någon idé att gå in med ett anbud eller om det är bättre att flytta verksamheten till ett landsting där man är intresserad av att hjälpa sina lidande patienter. Om vi överhuvud taget ska vara kvar i Västerbotten måste vi fundera på hur det ska vara möjligt utan att tvingas göra avkall på den höga kvalitet vi hittills bedrivit verksamheten med. Även om landstinget saknar intresse av kvalitet i vården så kan vi varken av etiska skäl eller med hänsyn till patienterna tänka oss dra ner på kvaliteten.
Johan Hambraeus Sherdil Nath
Spec i anestesi, allmänmedicin, smärtlindring spec i anestesi, FRCA London