Debatt: Orättvisor och godtycke så länge vård är en nådegåva
2006-08-08
Så länge vård förblir en nådegåva och inte rättighet i vårt land, så länge individens val av vårdgivare kontrolleras av ombud, kommer oegentligheter, orättvisor, väntetider och godtycke att kvarstå inom svensk sjukvård. Det skriver ÅKE NYSTRÖM, leg. läkare och docent/associate professor vid University of Nebraska Medical Center, som specialiserat sig på så kallad triggerpunktskirurgi.
Tre värmlänningar har på nyhetsplats i VF 2 augusti uttryckt glädje över en operation, som hos var och en av de tre har eliminerat många års oavbruten smärta. Artikeln meddelar även att de tvingas bekosta sina ingrepp själva genom privata lån.
Varför?
Landstingets utvecklingschef Anders Hallberg vet att svara. Patienternas begäran om kostnadstäckning för operationerna avvisas med motiveringen att vården, som förmedlats i USA respektive Spanien, inte skulle vara vetenskapligt utvärderad. Här vilseför Hallberg VF och tidningens läsare.
KLINISK FORSKNING klarlägger hur sannolikt det är att en viss åtgärd har en viss effekt (exempelvis hur sannolikt det är att en magnecyltablett orsakar magblödning), medan grundforskning förklarar hur effekten uppstår (exempelvis varför magnecyltabletten orsakar magblödning). Hallberg efterlyser kliniska forskningsresultat som i förväg klargör sannolikheten att smärta minskar, ökar eller förblir oförändrad efter den kirurgi som de tre har genomgått.
Solid statistik från ett flertal undersökningar som gör det möjligt att före kirurgi bedöma om möjligheten till förbättring uppväger de risker som ingreppet representerar, finns i vetenskaplig form och dokumentationen har delgetts landstingets ledning inklusive Hallberg. I efterhand är statistik emellertid ointressant - vi vet redan hur behandlingen utföll.
ATT SBU VIA professor Nina Rehnqvist slår fast att mer än 50 procent av alla åtgärder i svensk sjukvård saknar vetenskaplig dokumentarion, förtiger Hallberg att i sitt samtal med VF:s reporter. Att ingen svensk lag tvingar landsting att enbart förmedla vetenskapligt utvärderad vård förtigs likaså. Däremot framför Hallberg kravet att förbättring skall bekräftas i efterhand för att patienten ska slippa stå för hela kostnaden för sin operation! Gäller den regeln även för Centralsjukhuset i Karlstad?
Hallberg vet redan att de tre mår bättre än på många år. Han vet i ljuset av forskning han tagit del av, att deras behandlingsresultat kommer att bestå. Han vet att dom av sitt landsting har erhållit behandling som svensk och utländsk forskning visat vara verkningslös. Ända menar han att samma landsting inte har moralisk skyldighet att bekosta ingrepp som slutligen givit livet åter till de tre. Driften att försvara monopolets frihet från konkurrens är sannerligen starkare än viljan att göra vad rätt är för patienter i nöd.
HALLBERG BORTFÖRKLARAR goda resultat som placebo, det vill säga upplevd förbättring efter verkningslös terapi. Om behandlingen har förmedlats utanför Sverige, vill säga. Men medan det är okänt hur placebo uppstår, vet även Hallberg att fenomenet är kortvarigt - sex månader är tillräcklig uppföljningstid för att behandlingsresultat skall anses belagda. Ändå menar han att den förbättring som hos Anders, Pelle och Katarina har kvarstått under flera år vara inbillad. Sancta Simplicitas.
Tre patienter begär att den allmänna sjukförsäkringen ska omfatta effektiv vård även för värmlänningar. En rimlig önskan, kan tänka, men landstinget vägrar. Tre patienter har befriats från många år av smärta och medan sju andra landsting har bekostat exakt samma vård åt sina patienter, tvingas värmlänningar till privata lån.
Varför?
DET HANDLAR INTE om lokala alternativ - i de tre aktuella fallen hade alla resurser för behandling i Sverige uttömts för länge sedan. Det handlar inte om behandlingsresultat - de tre beskriver dramatisk förbättring efter kirurgi. Det handlar inte om ekonomi - genom minskat vårdbehov har de tre redan sparat mer åt sitt landsting än den kostnad dom vill ha ersatt. Det handlar om kontroll. Det handlar om att Sverige, som enda land i västvärlden, har etablerat ett järnhårt vårdmonopol. Det handlar om att vård ska förmedlas av landsting eller inte alls. Det handlar om att skydda en organisation som saknar förutsättning att överleva konkurrens.
Anders Hallbergs attityd bekräftar nödvändigheten av lagstadgat skydd mot monopol och kartellbildning. Men varför gäller andra konkurrensregler för den sektor som behärskas av landstingen, än för samhället som helhet? Är sjukvården i Sverige inte tillräckligt viktig? Konkurrensfrihet befrämjar korruption. Varje monopol degenererar på sikt till ett dyrt, ineffektivt, och orättvist förmyndarsystem som växer på övrigas bekostnad.
SÅ LÄNGE VÅRD förblir en nådegåva och inte rättighet i vårt land, så länge individens val av vårdgivare kontrolleras av ombud, kommer oegentligheter, orättvisor, väntetider och godtycke att kvarstå inom svensk sjukvård.
Vem främjas av att en vårdsökande patient ges mindre valfrihet än den som köper bil eller handlar mat? Vem - utöver Anders Hallberg och den organisation som föder honom på Anders, Katarinas och Pelles bekostnad?
ÅKE NYSTRÖM | 