Norrköping

"Det här är min chans"

Cecilia Lekström och katten Simon. - Han är som min arbetskamrat. Genom honom så får jag i varje fall lite motion.

Cecilia Lekström kan inte få hjälp mot sin whiplash-skada i Sverige. Därför åker hon till USA för att operera sig.

		• Fakta   Operationen tar cirka tre timmar. Patienten blir väckt ur narkosen efter att ett snitt har gjorts i patientens rygg eller nacke. Patienten får sedan medverka under operationen. Med en steril handske på handen får den peka ut de punkter där smärtan sitter i sin övre nacke och rygg. Läkaren skär sedan bort den vävnad som står i direkt förbindelse med nerven. Anledningen till att patienten måste medverka i operationen är att man ska kunna avgöra skillnaden mellan patientens ursprungliga värk och värken från ingreppet. En mindre undersökning med 50 patienter visade att en tredjedel blev helt bra, en tredjedel blev mer än 50 procent bättre och en tredjedel blev mindre än 50 procent bättre. Två blev inte hjälpta alls.

- Jag äter en massa tabletter för att dämpa smärtan. Utan tabletterna skulle värken vara outhärdlig, säger Cecilia Lekström.
Hon är 26 år och har varit sjukskriven i tre år. Hon var inblandad i två trafik-
olyckor i slutet av 1999 och i början av 2000. Året efter olyckorna försökte hon att jobba, men till slut blev sjukskrivningsdagarna fler än arbetsdagarna. Smärtan i ryggen och nacken stack som knivar i henne och det konstaterades att hon har en whiplash-skada.
- Jag jobbade som kyrkogårdsvaktmästare. Det var ett kanonjobb. Det är sorgligt att jag inte kunde fortsätta där.

Ingen hjälp i Sverige
Hon vet inte hur många läkare hon har träffat. Men en sak är säker. Det finns ingen läkare i Sverige som kan bota eller ens förbättra hennes whiplash-skada. Hon är hänvisad till mediciner för att få smärtlindring.
- Det är det jag blivit erbjuden. Jag har också lärt mig att meditera. Det gör att jag kanske kan orka lite mer när jag ska göra saker som jag vet kan vara riktigt jobbiga.
En vanlig dag för Cecilia Lekström börjar med några värktabletter. Om dagen är bra så går hon ut med sina katter. Kanske läser hon lite. Mer än så går det inte att göra.

Katterna arbetskamrater
- Katterna får bli mina arbetskamrater. Jag behöver motionen för att överhuvudtaget kunna fungera. Det finns så mycket mer som jag vill göra. Jag är ju bara 26 år.
För något år sedan hittade Cecilia Lekströms sambo Mikael Berg texter och länkar till en läkare i USA som genomfört hundratals operationer på patienter med pisksnärtskador, fib­romyalgi och andra kroniska smärttillstånd.
- Han heter Åke Nyström. Han är svensk och är kirurg vid Nebraskas Unversitets Medicinska Center. Han är den ende i världen som genomför operationer där du själv är delaktig i operationen och där du pekar ut var smärtan sitter. För mig verkade det här som ett fantastiskt alternativ. När jag sedan träffade honom vid ett seminarium i Sverige blev jag än mer övertygad om att det här är min chans.
Operationen som hon bekostar själv kostar 70 000 kronor. Pengarna har hon fått från en grupplivförsäkring som hon fick ut efter olyckorna.
- Det har aldrig varit någon tvekan att jag ska använda pengarna till det här. Det finns ingen chans att svenska samhället betalar.
Cecilia Lekströms mamma och storasyster är väl lite tveksamma om hon ska göra den här operationen.
- Men pappa och min lillasyster tycker att jag ska göra den. Fast jag förstår att de är oroliga. Jag kanske kan få ett bättre liv och den chansen måste jag ta.
Cecilia Lekström börjar bli nervös inför operationen. Det är ju ett stort ingrepp. Men hon vill inte gå omkring och fundera på hur det skulle ha gått om hon inte försökt.
- Jag tror inte på mirakel. Jag hoppas ändå att jag ska bli så pass bra igen att jag kan jobba lite och att jag kan rida igen. Ridningen är det jag saknar allra mest och det skulle vara en dröm att få göra det igen.

Roland Klinga